På långresan 1883-1885 var jag med för att stärka
min klena hälsa, och min bror Herman den äldsta i barnaskaran hade mönstrat på
”för om masten”. Genom att ställa särskilt stora krav på honom avsåg min Far få
honom vända sin håg från sjömansyrket. Herman hade ett särskilt gott läshuvud
och föräldrarna hoppades att han skulle gå den lärda vägen. Resultatet blev
dock i stället att Herman övergav fartyget i en amerikansk hamn och sedan ej
lät höra av sig förr än preskriptionstiden var utgången.
För egen del har jag mer eller mindre undermedvetet
många barndomsminnen från denna resa.
Jag erinrar mig att pappa vid Doggers bank bytte ut
linor och kabbelgarn mot färsk fisk ja t.o.m. ostron i en kagge när vi
passerade en flottilj av storsjöfiskare. Likaså har jag minnen från min
vistelse i Liverpool hos mina kusiner Gilbert och Grace Parry.
I Malaga blev jag kvar hos bekanta till min Far
emedan han med fartyget for till Barcelona och åter. Jag minns även misshumöret
ombord när vi i Saragozzahavet i veckotal låg stilla och väntade på segelvind.
Hettan var ohygglig och ett suntält var spänt över däcket. Men sjömännen roade
mig med att samla dekorativa alger genom att doppa pappersark i sjön och sedan
torka dem i solen.
Lämna gärna en kommentar. Då blir jag glad.
Hej!
SvaraRaderaSå härlig berättelse!Jag älskar släktforskning.Min kusin har skrivit en bok om släkten Sanner,alltså min mors sida.Långt ner till vikingatiden går den.
Jag har en släktforskning på min fars sida som Anders Söderklund gjort.Vi hette Söderlund innan vi böt till RozénVi är fyra generationer med affär i blodet.Kumla släktforskningsklubb har kort på våra affärer.Kram,Inger